Istidsväder

Här är såååå kallt!!! Och ja, vi befinner oss mitt i Afrika vid ekvatorn. OK, för en vanlig svensk ter sig kanske inte en temperatur på 19 C som iskall, men tro mig, här blåser nordanvindar. Saken är den att vårt hus inte har riktiga fönster som isolerar. De flesta av våra fönster består av glaslameller med enbart myggnät bakom. Stora delar av fönstrena är helt enkelt bara myggnät vilket innebär att när det blåser eller är relativt kallt är det fritt inträde för vindarna och kylan. Inomhus är det då oftast kallare än utomhus - kanske vi har ca 17 C inomhus samt att det blåser. Av denna anledning är vi idag klädda i strumpor, velourbyxor, långärmat, Ingrid har mössa samt fleecebyxa och ändå huttrar vi. Vän av ordning frågar sig: är detta rimligt i ett land som Uganda? Huäääää!!

Hertlarnas julafton

Julen är över för denna gången och detta blev vår andra jul hittills i Uganda (första var 2007, i fjol var vi ju i Sverige). För första gången sen Ulf och jag träffades firades dock julen helt ensamma utan släktingar och vänner. Det gick bra det med! Många julklappar blev det i vanlig ordning, kanske inte så många för oss föräldrar..... Besök från jultomten fick vi i skepnad av en fantastiskt skådespelande Carl Fredrik. Barnen tror blint på tomten och det känns underbart. Vid vilken ålder börjar man tvivla? Rask julklappsutdelning och alla var nöjda och mätta på vårt fantastiska julgodis. Jag gjorde nämligen chokladkola för första gången i livet. Lustigt att det verkar som om jag gör allt för första gången just i Uganda. Den blev en succé trots att det bara fanns mörk sirap och inte ljus. För tillfället finns bara 5 kolor kvar som vi har sparat till Bette som flyger hit till oss i kväll från Sverige. Kul att hon kommer, min gamla gymnasiekompis och brudtärna!

Julvädret har lämnat mycket övrigt att önska. Efter tre superheta dagar med temperaturer över 30 C har det nu i svensk höstanda regnat konstant sedan julafton och det är bara 20 C, brrrrr!! Vi var ändå och badade på Kabira den 23/12 men nu har vi dragit på oss våra dammiga strumpor för det blir ju iskallt i vårt hus så fort det är under 22 C. Mest synd är det om alla ugandier som firade jul igår. De måste ha fryst i sina hyddor. Till julen slaktar man kyckling och äter med kokta bananblad, fattig som rik. I Kampala hörde vi hög discomusik fram till 6.00 i morse, så nog har det festats....

För övrigt har vi nu bytt internetleverantör till Orange vilket innebär att vi äääntligen kan streama från internet och se på SVT Play och YouTube och vara ganska civiliserade. Igår satt jag och Ulf och tittade på tre avsnitt av På Spåret. Så pensionärsaktiga har vi gått och blivit, jag och min make, suck.

Råttstek och glöggkvällar

Oj, veckorna går fort... Äntligen verkar det som om regnperioden är slut och det mer normala heta decembervädret är på ingång. Idag över 30 C och det är ju inte någon favorit men det är skönt på kvällskvisten. Det är visst snöstormar över hela Europa lagom till jul - lite avis är man allt, men på det hela känns snö och vinter aaavlägset. Veckan har bjudit på idel överraskningar. Ulf snubblade över en hårig råttsvans i trädgården och döm om vår förvåning när det sen uppdagades att en av våra vakter kvällen innan hade flått, grillat och ätit en råtta som hundarna hade jagat på natten. Mysigt i kvadrat. Joo, ätit. Helt rätt. Vi har nu fått honom utbytt. Inte så mycket för hans faiblesse för råttor som för att han gjort upp en eld på vår tomt under sitt nattskifte - helt oacceptabelt. Jag mådde illa flera dagar efteråt.

Vi har haft vänner över hos oss hela veckan! Ulfs chef med man, flera klasskompisar till Molly, svenska Cecilia med sin lilla Nora som är här och hälsar på sin man över julen, samt våra vänner från Zimbabwe. Deras son går i Mollys klass och de är såå trevliga, Sterling och Vimbai. Vi bjöd såklart på glögg vilket de uppskattade till tusen. Många intressanta samtal om politik, Mugabe, homosexualitet, Bibeln, skitprat om Uganda och annat. Igår årets utan jämförelse bästa svenska julbord hos Helen (hon hade tagit med sig vörtbröd från Sverige samt sill, leverpastej, rödkål, gjort knäck) så nu är vi mätta på julmat. Mer glögg såklart och idag ännu mer glögg hos Cecilia och Sebastian på Kololos topp. Nu blir det indiskt ikväll för all den här svenska julmaten tröttnar man ju på, eller hur? ;)

Lucia på Elizabeth Avenue

För tredje året i rad firade vi Lucia ihop med svenskar och en stor mängd inbjudna från diplomatkåren. Som vanligt på svenska ambassadörens residens på Elizabeth Avenue och som vanligt sjöng några av oss i en hastigt ihopkommen kör och det käkades från det godaste svenska julbordet söder om Smygehuk! Förstår inte hur Annamaria gör för att "få ihop det" på ett sätt som smakar genuint svenskt, härligt! Molly och Thelma var duktiga i luciatåget. Molly var i år stor nog att använda ett riktigt ljus istället för ett elektriskt och var mäkta stolt över detta. Thelma hjälpte lilla 2-åriga Mirembe att hålla sig i tåget och visade verkligen att hon är storasyster på allvar nu. Mina fötter hade sen svällt upp till dubbel storlek efter att ha stått på 1 dm höga klackar i fyra timmar utan sittpaus...

Dagen till ära bakade vi även pepparkakor i huset. Och hör på denna: jag bakade degen själv! Föga förvånande finns inte färdig pepparkaksdeg att uppbåda i Kampala så vi fick ta fram den rutiga kokboken och fixa själva. Degen skulle stå kallt över natten men dock ej i kyl. Nähä. Vad finns det för alternativ liksom här? Så in i kylen och på söndagsmorronen var degen stenhård. Men efter 3 timmar: perfectamente! Jag är sååå stolt. 41 år fyllda och novis på att göra pepparkakor av egen deg. De blev dessutom otroligt goda så detta blir definitivt en återkommande julaktivitet hos oss.

Stor sorg och stor glädje

Igår nåddes vi av ett fruktansvärt besked. Vår nanny Prossy, som har tagit hand om våra flickor sen vi flyttade hit för snart 2,5 år sen, och som också hjälper oss med huset, berättade i oktober att hon väntade sitt andra barn. Hennes dotter är 12 år men så har hon också hand om tre fosterbarn som hon plockat upp från gatan i Uganda, helt utan ersättning. Hon har ett megastort hjärta och är så generös och varmhjärtad så man blir matt. Barnen älskar henne. Vi blev så glada när hon berättade att hon i april väntade en liten bebis till (även om det såklart skulle medföra en del logistiska bekymmer för oss, men såna problem löser man lätt). I måndags kväll när vår familj varit på kliniken här för att ta svininfluensavaccinationen, passade hon Ingrid och åkte sen hem, sittande bak på en MC-taxi. Livsfarligt men det är så folk tar sig fram i denna stad. I en snäv kurva, i alltför hög fart och med alla hål i vägarna, ramlade hon av och hamnade så hon slog lår, bröstkorg och mage i trottoarkanten. Hon började läcka fostervatten.... På sjukhuset gjorde de ett ultraljud som konstaterade att bebisen inte levde längre. Det är helt fruktansvärt och vi fick en sån enorm chock. Just Prossy som är så god som redan drabbats av så mycket svårigheter i sitt liv. Om det nu finns en Gud, och det betvivlar jag ju starkt, skulle han/hon tillåta att detta hände? Varför i så fall?

Idag var jag nere på Garden City och köpte en otroligt stor blomsterkorg som virades med ett ljusblått band. Ja, det var en liten pojke i magen. Sen åkte Medi ner (på MC-taxi....) och lämnade blommorna. Hon hade opererats igår kväll och fött ut barnet och var väldigt svag. Nu får hon vara hemma tills hon orkar kontakta oss och komma tillbaka, men det lär dröja till efter nyår tror jag. Hon behöver tid att läka mentalt.

Glädjen idag var att jag hade utvecklingssamtal för Thelma och det är bara idel lovord! Hon läser snart, min lilla 4-åring. Lite knackig start på terminen då vi ju missade hela september och halva oktober men hon har kommit ikapp som en spurtare! Tempot är högt i skolan men det går så bra för henne. Sen kan tilläggas i glädjebägaren att det ikväll var Christmas Carol night på skolan där barn och föräldrar från olika länder framförde traditionella julsånger från sina respektive länder. Thelmas svenska lärare Teacher Jeanette hade frågat mig om jag ville joina henne och sjunga "Tomtarnas julnatt" (Midnatt råder....) tillsammans med mina barn och några till och jag sa ja. Där stod jag sen, utan Jeanette - som spelade piano - tillsammans med Molly, Thelma och svenska barnen Maja och Saga och sjöng inför...ja, i alla fall 150 pers! Håhåjaja, överraskningar finns det gott om i livet här. Men mycket uppskattning efteråt fick vi: Molly iklädd sin nya Stålmannenklädsel och Thelma i sin ugandiska favoritdräkt. Då känns livet rätt mysigt :)

Kreativiteten flödar

Julen närmar sig med stormsteg och då ska man ju vara kreativ, innovativ och pysslig. Så idag fick vi ändan loss och klistrade upp väggdekorationerna som vi köpt från nätet för över ett år sen på väggen i barnens lekrum. Voilà, det blev fint! Ingrid satt sen och inspekterade med sina fötter i kors - precis på samma sätt som hon låg när vi gjorde 3D-ultraljudet här i Kampala i vintras. Det är hennes favoritpose. Igår kläddes även vår eminenta plastgran som inköptes på Game julen 2007. Det blev nytt grönt glitter och kulörta kulor i regnbågens alla färger. Dock hade ju granen redan klätts en gång tidigare uppe i vårt sovrum när vi först packade fram den. Men då var det hårklämmor, gosedjur, snoddar och hårband som fästes på grenarna. What a gem!

Nu har vi tyvärr fått slänga de underbara dopblommorna som Ingrid fick av mina vänner från frivilligorganisationerna Voices for Health Rights - de var länge en härlig syn att skåda men klarade inte att leva över sin utmätta tid. Det var vackert så länge det varade.... Sen har vi haft feber i huset. Igår fick lillan sin andra DPT-vaccination samt även lunginflammationsvaccinationen. Jo, hon skrek till men betydligt mindre än när hon fick sin första. Kristina fixade de från Sverige medhavda sprutorna med galans. Sen sov man i 10 timmar på natten och hade lite feber i morse, men det kunde man leva med när man heter Ingrid.

December är här!

Men någon adventsljusstake har vi inte...Jag var helt säker på att vi packade ner den när vi åkte till Uganda med icke sa Nicke. Har nu hittat en provisorisk ful ljusstake som får duga. En röd pappersjulstjärna ska upp idag. I övrigt är det fattigt med julpynt i vårt hus. Kanske är jag inte en fixig mamma, eller också känner jag helt enkelt ingen julstämning här i värmen. Vi firade julen här för två år sen och även om det var trevligt saknades ärligt talat julkänslan som aldrig riktigt infann sig.

I söndags var det dock advenstgudstjänst hos Tine för inbjudna svenskar i "exil" i Uganda. Vi lyckades skrapa ihop fem sångare i en spontankör och sjöng Dotter Sion efter att ha övat i fem minuter - inte så illa! Trevligt mingel med stark glögg, hembakade bullar och lussekatter. Pratade bland annat om Ugandas snart antagna lag om anti-homosexualitet. Alltså, detta landet är ett hatiskt land. Homosexualitet ses som djävulens verk och man talar i termer om att bögar "rekryterar" barn och ungdomar i skolorna, att man inte vill följa västvärldens degraderade brist på moral. Ska de säga! I vilket land tar män flera fruar, slår dem sönder och samman, har sexuella relationer vid sidan om (mer regel än undantag), behandlar kvinnor som kackerlackor, vi läser om våldtäkter mot barn och barnoffer varje dag i tidningarna. Och de har mage att tala illa om västvärldens s k dekadens!? Skrattretande. Om lagen går igenom blir Uganda en av världens farligaste platser för homosexuella att vistas i. Det är dödsstraff och även långa straff för de som känner till att homosexuella akter praktiserats hos någon men ändå underlåter att kontakta myndigheterna! Och så detta tröttsamma tjat om den rent fysiska homosexuella akten mellan två män... men lesbiska då, räknas inte de? Och varför spy ut hat och indignation över två vuxna människors överenskomna aktiviteter i sängkammaren. Suck Uganda.

Vila vid Nilens källa

Så har vi varit på vårt, tja mitt i alla fall, femte besök vid Nilens källa i Jinja. Kan aldrig få nog! Berit och Johnny njöt av hettan och fick med sig lite souvenirer i vanlig ordning. Vägen dit var kanonfin med snabbt inhopp på Mabira Forest Reserve där vi råkade springa på en Red-tailed guenon-apa och en knallblå ödla. Vimlar av häftiga djur där. Hemvägen, efter besök på underbara restaurangen The Haven 3 km mitt ut i bushen där vi åt tilapia och currykryddad potatis, var en ren katastrof. Vi valde vägen via Kayunga och det skulle vi aldrig ha gjort. Potholes och tusentals vägbulor var femte meter i flera mil. 8 mil hem tog tre timmar. Jaja, Uganda... Ingrid poserade framför Nilen och var idag på sitt första besök utanför Kampala sen hon kom till Uganda. Hoppas nu bara inte hon insjuknar i några mystiska sjukdomar.

Vän av natur

När man bor i Uganda blir man plötsligt väldigt medveten om hur vacker naturen kan vara. Blommor, växter, träd, fåglar, djur... jag som aldrig vurmade för naturkunskap i skolan inser att natur är så mycket mer än att dissekera koögon (jo, det gjordes på högstadiet!) och lära sig skillnaden mellan bas och syra. Vår prunkande trädgård bjuder på nya överraskningar varje dag! Ett par buskar vi köpte för 1 år sen har äntligen börjat blomma...sånt där kan man bli lycklig av. Det finns fler färger i våra rabatter än det finns knappar på ett tangentbord, man kan inte låta bli att förundras. Vi har både mango, guava och olika sorters bananer i trädgården. Idag var Molly försvunnen när jag skulle hämta henne på skolan. Fröknar och rektor gick ut för att leta. Lilla gumman var i biblioteket för att leta efter en ny bok. Hon är så go' nu. Vill läsa själv och gärna böcker utan bilder för lite större barn. Hon vill hela tiden töja på gränserna för vad hon klarar av. Hon är ett litet geni, vår äldsta, om än med ett hett hett temperament.

Dopet är över!

Och vilken fantastiskt fin tillställning det blev! Nu har jag inte skrivit på hur länge som helst. Berit och Johnny är här i två veckor och förberedelserna för dopet har tagit tid, samt allt annat viktigt och oviktigt man sysslar med... Vi var ca 28 pers totalt i trädgården. Ett litet bord där en dopfunt i formen av en afrikansk träskål stod samt ett dopljus levererat från Sverige i en ugandisk ljusstake - stämningsfullt! Alla stod i en halvcirkel och sjöng med till ackompanjemang av våra svenska vänner inklusive lilla 7-åriga Gertrud på gitarr. Ingrid var fullständigt översnäll; jag visste inte att det fanns så lugna och harmoniska bebisar ;) Inte ett ljud, inte ens när hela pannan dränktes i iskallt vatten (vi hade glömt att det skulle nog vara lite ljummet....) Efteråt bjöds på apelsincheesecake och en magnifik surprise chokladtårta från Protea hotel. Man blir påmind om att man är i Uganda när tårtan hade texten Happy birthday Ingrid trots att jag instruerat om att det bara skulle stå Ingrid! Men det rådde de bot på, bagarna. Därutöver svenska kanelsnäckor, chokladsnittar och kanelbullar à la Medi. Succé! Fina doppresenter öppnades sen när många gäster fortfarande var kvar, Ingrid var sååå nöjd med dagen och en riktig liten dröm i sin marängsvissklänning. Vädret? Fråga inte ens, det var helt osannolikt skönt. Nu blir det inga fler barndop i familjen Hertel, snyft snyft.

Varannandagsväder

Usch och fy, inte nådigt med bara kring 20 C! Först regnar det hela natten, sen blir det snorkallt till frukost, sen kommer fukten och värmen och man byter om till kjol eller shorts igen någon timma och så är regnet och kylan tillbaka. Suck. Har idag tagit med min kära kusin och make på en liten sightseeing till Kampalas svar på Saks New York, eller kanske snarare NK Stockholm - Garden City mall. Växling av pengar, inköp av billig blended whisky samt kartor. I morron åker de ner den 10 timmar långa färden ner till Ulfs och mina vänner bergsgorillorna i Bwindi, familjen...vad hette de nu...Habanyaniya eller nåt sånt. Håller tummarna för att de inte behöver vandra i 8 timmar för att lokalisera gorillorna och för att det inte blir spöregn. Är lite avis. Det var nu exakt ett år sen vi var i Bwindi och längesen jag reste runt i landet. Så fort Ingrid fyllt 11 kg och kan proppas full med malariaprofylax kan vi ju åka ut igen, hela familjen, på safari och nationalparker och annat. Lake Mburo hägrar, samt Murchison Falls igen, samt tur till Serengeti, och så Mocambique och så var det ju Victoriafallen också...huja, hur ska man hinna med allt? Idag fick jag den officiella förfrågan om jag vill förlänga mitt kontrakt ytterligare ett år, dvs ett fjärde år till sommaren 2011. Svar: JA!

Gottcha birdies!

Fast det var ju faktiskt Ulf som tog bilderna idag och inte jag. Äntligen både en hornbill och en Ross Turaco och det händer inte varje dag att de sitter och smaskar i vårt guavaträd men nu verkar frukterna vara mumsigare än nånsin. Neej, vi är inga fanatiska fågelskådare men det går inte att låta bli att bli fascinerad när man ser hela regnbågens färger flyga runt i trädgårdsträden när man käkar frukost. Oftast med kameran en halvmil bort.

Babymammaträff

Nu märks det att man är föräldraledig! Nyss hemkommen från s k babyträff med fyra andra relativt nyblivna hemmamödrar med barn mellan 3,5 och 18 månader. Ingrid var yngst med sexton dagar. Är det detta som kallas att vara kafe latte-mamma? Vi kom från Sverige, Tyskland, Holland och USA och tillbringade mycket tid med att diskutera våra länders respektive förlossningsvård samt barnvaccinationsprogram. Så olika det är! Alla hade dock insett faran med att faktiskt föda i detta u-land så alla hade åkt "hem" för att få sina bebisar. Det är så underbart att ha en bebbe här; vädret, den lugna lunken.... men samtidigt viss skräck för sjukdomar och den undermåliga sjukvården. Inte minst då förlossnings- och neonatalvården som vi alla satt och ojade oss över - alla har sina egna berättelser att dela med sig av som man hört från andra. Sen att det var typ 55 C varmt i bilen när Ingrid skulle sättas i baksätet för att åka hem är en annan femma.. Träff igen om två veckor! Ska bli kul att se våra bebbar växa upp tillsammans här i Kampala.

Diesel och mjölk

I generatorernas förlovade land måste man ha gott om diesel. Men inte är det meningen att behållarna ska stå i trädgården. Så blir det dock när leveransen kommer på en lördagsförkväll och ingen är hemma, så nu står de där snällt och väntar på att hällas i generatorn. Idag hade vi slut på mjölken - det dricks massor i detta hus då 3/5 äter flingor och müsli med mjölk varje dag. Den bästa är Brookside's från Kenya. Idag har även Thelma tappat bort Mollys keps på skolan, den fina danska Emil-kepsen och jag var inte glad. Hon har tappat bort kepsar och solhattar fyra gånger på kort tid, den lilla disträa flickan. Nu har vi lugnt i huset. Snart blir det hektiskt för till helgen kommer Berit och Johnny och det ska storstädas och inhandlas mat. Inte heller har vi skickat iväg inbjudningarna till Ingrids dop...men vem skyndar i Uganda?

Söndagslunk

En helt igenom vanlig söndag i Kampala. Snart åker vi till Kabira för att simma i poolen eftersom tjejerna tjatat hål i huvudet på oss hela morgonen. Jaa, tänka sig att vi har påbörjat en blogg, vem hade kunnat tro nåt sånt? Nu är vi tillbaka igen från utflykten. Vilken urrutten service på den förbannade restaurangen, jag kokade över! 50 minuter att bli serverad...trist påminnelse om sovjetländerna, blä. Slöa servitriser som inte ger information om att rätten man beställt tar minst 45 minuter att laga. Lika bra att inte sura ihop helt. Tjejerna simmade som vattendjur och Ingrid låg och myste i sin vagn...nu skrattar hon i babygymmet. Nöjd bebisdag!