Sju år passerar revy....

Idag för sju år sen låg man med benen isär (inga detaljer) och tryckte, tryckte och tryckte för kung och fosterland med en lustgasmask hårt fastklistrad i fejset. Var helt övertygad om att bebisen aldrig skulle komma ut men till slut ploppade hon ut, den jag var helt säker på skulle heta Otto. Men det var ju en liten blå Molly..... med svart, långt hår och ja, lite blå var hon.

7 år senare är födelsedagskalaset över sedan några timmar. Den bästa presenten för en 7-årig flicka är uppenbarligen en knallröd Nintendo DSi, nyaste varianten, införskaffad från Sverige!Ganska jobbigt för en 4,5-åring att acceptera att man inte har en chans att "komma till" på den där Nintendon... Kalas för 11 barn med sedvanlig skattjakt och pyjamas var temat för i år. De flesta föräldrar stannar inte kvar längre utan är nöjda med att kunna göra ärenden några timmar.

Och så en härlig födelsedagspresent för hela familjen Hertel som drabbats av löss! Aldrig i mitt 41-åriga liv har detta skett, ej heller för make och barn. Men alltid ska man ju göra nya upptäckte här i livet och det har vi nu gjort med besked. Luskamning 2 ggr/dag då det inte finns pålitliga lusmedel här (jo, fast de är från Indien och är klassade som naturfarliga nervgifter, so I don't thiiiink so!). Nu har mamma och pappa lovat att skicka från Sverige med kuriren, vi hoppas vi får det på tisdag...usch och fy säger jag.

La bella sitter!

Japp, Ingrid sitter! Hon kan inte sitta alltför länge innan hon faller åt sidan eller baklänges men åtminstone en halv minut och när hon håller på att tippa överraskar hon genom att tippa tillbaka rätt igen. Good girl! Och Thelma läser ;) Just nu läser hon en bok på engelska om Winnie the Pooh och visst tar det lite tid men hon läser faktiskt ut hela boken utan att staka sig nämnvärt. Mina härliga flickor. Molly i sin tur hade 10/10 på spelling test igår och 11/11 på matten. Kan man vara mer stolt över sina flickor? Tycker överlag att Molly håller på att mogna ordentligt nu men så fyller hon ju 7 på tisdag min lilla gums.

Idag lite pedikyr med Cecilia som åker till Svealand på tisdag, aldrig fel. Sen satt jag och Ulf i hyddan och fantiserade om alla möbler vi ska låta göra här innan vi åker. Igår åkte vi förbi en möbeltillverkningsshop här i stan, Awaka. Den drivs av en kenyansk muzungu och vi har vänner som har låtit tillverka overkligt vackra möbler i sudanesisk teak. Vi bara MÅSTE tillverka liknande möbler. Leveranstiden är lång och man får inte ha bråttom men vi har ju 1,5 år kvar och bör hinna med. Vi drömmer om: TV-bänk i teak, soffbord i mugavu som mörkmålas (inspirationen finns på en restaurang här), två bokhyllor i teak, sideboard i teak till våra Lamino-fåtöljer, bänk i köket....En del men det ska gå. TV-bänken kostar ca 8000 kr, ett fynd. Teaken här ser inte ut som den teak vi svenskar är vana vid. I Sudan låter de teaken växa fritt och förgrena sig vilket man inte tillåter i t ex Asien. Här blir det fantastiska kurvor i ådrorna och färgen på träet är varierad, lite som ek men betydligt vackrare. Lägg sen till att teak är extremt tåligt för vatten, parasiter, slit och släng. Yes!

5 veckor kvar....

5 veckor kvar på föräldraledigheten och sen börjar jag jobba igen - känner mig inte redo ännu! Ingrid är snart på g att sitta själv utan att man håller henne, jag ger det en vecka eller två till. I veckan var vi på babydate igen med massor av andra bebbar, Ingrid var yngst. En liten flicka som hette Ashley var drygt en vecka äldre än Ingrid och hade nu lärt sig att sitta, men hon var liten och späd. Igår var vi hemma hos Lina och Fausto som bor på samma gata som oss - vi skulle prata Seychellerna. De var där över julen och gav oss massvis med bra tips inför vår resa om en månad. Det jobbiga för oss just nu är att vi inte kan betala hela resan på en gång. I detta cash-samhälle tar bankerna ut 5% när man betalar via VISA-kort vilket skulle bli mycket för vår del då resan är dyr. Istället måste vi ta ut från bankomat men man kan bara ta ut 700 000 shilling per dag och vi ska nu punga ut med över 4 miljoner.... Ja, det är ugandiska shilling så låt er inte förledas av beloppet! Men dyrt är det likväl.

I alla fall, de hade en fantastisk pool i sin gemensamma trädgård och barnen badade, dök och simmade. Sen när de var klädda igen ramlade Thelma i! Läskigt faktiskt men Fausto var snabb att ta tag i henne och hon verkar inte ha fått något djupt trauma. Usch och fy ändå.

Jag har beställt en fiiin present till Mollys 7-årsdag nästa vecka från Internet. Leveransen ska ske till en svensk konsultväninna som kommer ner till Uganda nästa vecka. Men...jag gjorde beställningen i mitt namn och nu kan hon inte hämta ut paketet på ICA hemma!! Vi håller på att försöka skriva fullmakter och annat byråkratiskt så att paketet kan hämtas ut innan hon far ner hit på tisdag morron. Suck för Sverige ibland. Nu iväg på thaimiddag med amerikanska vänner till oss, ska bli gott!

Molly kan cykla utan stödhjul!

Vilken dag igår... Molly kan äntligen cykla utan stödhjul. På sedvanligt sätt sprang Ulf bakom henne och höll i en lång stång som sitter fast bakom sadeln (han fick årets första joggingtur på köpet) och så släppte han i säkert 25 meter och hon cyklade själv, lilla gumman! Molly har varit lite deppig för det här med cyklingen. Vi bor i ett land där det inte är helt självklart att få cykla. Det finns ingenstans att cykla! Vår garageuppfart är liten och så full av håligheter i asfalten att det faktiskt inte går. Hur kul är det att cykla runt i en liten cirkel liksom? Sen finns ju inga parker i Kampala och inga vägar som inte är fyllda av kraterstora "potholes". Och knappt finns det vägar lämpade för cykling som är öppna för allmänheten... suck. Men igår stack vi ner till Kololo airstrip där president Museveni brukar landa med sin helikopter och där på nyårsafton tusentals kristna "born again"-anhängare firade in nyåret. Med oss hade vi två cyklar och en barnvagn. Samtidigt dök en österrikisk familj upp - med tre flickor som skulle cykla! - världen är liten i Kampala. Molly ramlade en gång men oj, vad duktig och stolt hon var. Och till på köpet två veckor innan hennes 7-årsdag. Alla hennes vänner i Sverige kan ju cykla sen länge nu. Men de inser inte hur lyckliga de är som har lyxen att kunna cykla ute på gatan vareviga dag. Ja, när det inte är -20 C i och för sig....

Bye bye 00-tal, hej 10-tal!

Ett gammalt decennium har förvisats till historiens gömmor och ett nytt - 10-talet - har börjat! Tänk ändå på 00-talet: träffade Ulf, flyttade ihop, förlovade oss, köpte hus, fick Molly, gifte oss (ja, i den ordningen), fick Thelma, flyttade till Afrika, fyllde 40, fick Ingrid..... wow alltså. Hur kommer man se tillbaka på 10-talet? "Fick ledbesvär, fyllde 50, fick läsglasögon...."nej, den dagen den sorgen! Bette har åkt ifrån oss hem till iiiiskalla Sverige, skolan har börjat idag och vi försöker landa i verkligheten igen. Nyårsafton firades hos Wranges i Mbuya och döm om min förvåning när vi, från den högsta punkten i deras enorma trädgård, såg massor av häftiga fyrverkerier som ploppade ut från taken på Serena och Sheraton hotellen. Det hade jag nog inte trott om Uganda! Jag, Bette och Ulf lyckades med att laga en finfin förrätt: parmarulle. Hittade parmaskinka direkt från Verona på Quality Cut som vi sen fyllde med avocado, cream cheese och tabasco och toppade med brutna cashewnötter. Man får vara lite påhittig när saker som pinjenötter, crème fraiche och annat världsligt inte går att få tag på. Lite meckigt men gott blev det och uppskattat. Ibland tänker jag vad lätt det kommer bli att laga mat när vi återvänder till Sverige! Alla ingredienser finns alltid lätt tillgängliga i Vi-butiken uppe vid Strandtorget....

Idag fick vi oväntat besök av en amerikansk kvinna som bott i vårt hus mellan 1987-91. Hon hade inte varit i Kampala sen nästan 20 år tillbaka och råkade nu passera förbi och blev nyfiken. Spännande att höra hur det var här då. Grinden var mycket högre upp, det var ofta inbrott, folk klättrade upp i guavaträdet och hoppade in på tomten. Säkerhetsläget var betydligt sämre, det fanns INGET att få tag på i Kampala. Hon sa att hon inte kände igen sig ett dugg i stan längre, helt förändrat och utvecklat! Skönt att vi faktiskt bor här detta decenniet. Hon skulle skicka gamla bilder på huset till oss, vore verkligen intressant att se. Ingrid har idag fyllt 5 månader och har nu introducerats för smakpuréer: något så kulinariskt som majs- och potatispuré. Hon försökte klökas och rynkade näsan...Men nu när Bette tagit med sig 25 barnmatsburkar från Sverige är det bara till att vänja sig!