Stor sorg och stor glädje

Igår nåddes vi av ett fruktansvärt besked. Vår nanny Prossy, som har tagit hand om våra flickor sen vi flyttade hit för snart 2,5 år sen, och som också hjälper oss med huset, berättade i oktober att hon väntade sitt andra barn. Hennes dotter är 12 år men så har hon också hand om tre fosterbarn som hon plockat upp från gatan i Uganda, helt utan ersättning. Hon har ett megastort hjärta och är så generös och varmhjärtad så man blir matt. Barnen älskar henne. Vi blev så glada när hon berättade att hon i april väntade en liten bebis till (även om det såklart skulle medföra en del logistiska bekymmer för oss, men såna problem löser man lätt). I måndags kväll när vår familj varit på kliniken här för att ta svininfluensavaccinationen, passade hon Ingrid och åkte sen hem, sittande bak på en MC-taxi. Livsfarligt men det är så folk tar sig fram i denna stad. I en snäv kurva, i alltför hög fart och med alla hål i vägarna, ramlade hon av och hamnade så hon slog lår, bröstkorg och mage i trottoarkanten. Hon började läcka fostervatten.... På sjukhuset gjorde de ett ultraljud som konstaterade att bebisen inte levde längre. Det är helt fruktansvärt och vi fick en sån enorm chock. Just Prossy som är så god som redan drabbats av så mycket svårigheter i sitt liv. Om det nu finns en Gud, och det betvivlar jag ju starkt, skulle han/hon tillåta att detta hände? Varför i så fall?

Idag var jag nere på Garden City och köpte en otroligt stor blomsterkorg som virades med ett ljusblått band. Ja, det var en liten pojke i magen. Sen åkte Medi ner (på MC-taxi....) och lämnade blommorna. Hon hade opererats igår kväll och fött ut barnet och var väldigt svag. Nu får hon vara hemma tills hon orkar kontakta oss och komma tillbaka, men det lär dröja till efter nyår tror jag. Hon behöver tid att läka mentalt.

Glädjen idag var att jag hade utvecklingssamtal för Thelma och det är bara idel lovord! Hon läser snart, min lilla 4-åring. Lite knackig start på terminen då vi ju missade hela september och halva oktober men hon har kommit ikapp som en spurtare! Tempot är högt i skolan men det går så bra för henne. Sen kan tilläggas i glädjebägaren att det ikväll var Christmas Carol night på skolan där barn och föräldrar från olika länder framförde traditionella julsånger från sina respektive länder. Thelmas svenska lärare Teacher Jeanette hade frågat mig om jag ville joina henne och sjunga "Tomtarnas julnatt" (Midnatt råder....) tillsammans med mina barn och några till och jag sa ja. Där stod jag sen, utan Jeanette - som spelade piano - tillsammans med Molly, Thelma och svenska barnen Maja och Saga och sjöng inför...ja, i alla fall 150 pers! Håhåjaja, överraskningar finns det gott om i livet här. Men mycket uppskattning efteråt fick vi: Molly iklädd sin nya Stålmannenklädsel och Thelma i sin ugandiska favoritdräkt. Då känns livet rätt mysigt :)