Vila vid Nilens källa

Så har vi varit på vårt, tja mitt i alla fall, femte besök vid Nilens källa i Jinja. Kan aldrig få nog! Berit och Johnny njöt av hettan och fick med sig lite souvenirer i vanlig ordning. Vägen dit var kanonfin med snabbt inhopp på Mabira Forest Reserve där vi råkade springa på en Red-tailed guenon-apa och en knallblå ödla. Vimlar av häftiga djur där. Hemvägen, efter besök på underbara restaurangen The Haven 3 km mitt ut i bushen där vi åt tilapia och currykryddad potatis, var en ren katastrof. Vi valde vägen via Kayunga och det skulle vi aldrig ha gjort. Potholes och tusentals vägbulor var femte meter i flera mil. 8 mil hem tog tre timmar. Jaja, Uganda... Ingrid poserade framför Nilen och var idag på sitt första besök utanför Kampala sen hon kom till Uganda. Hoppas nu bara inte hon insjuknar i några mystiska sjukdomar.

Vän av natur

När man bor i Uganda blir man plötsligt väldigt medveten om hur vacker naturen kan vara. Blommor, växter, träd, fåglar, djur... jag som aldrig vurmade för naturkunskap i skolan inser att natur är så mycket mer än att dissekera koögon (jo, det gjordes på högstadiet!) och lära sig skillnaden mellan bas och syra. Vår prunkande trädgård bjuder på nya överraskningar varje dag! Ett par buskar vi köpte för 1 år sen har äntligen börjat blomma...sånt där kan man bli lycklig av. Det finns fler färger i våra rabatter än det finns knappar på ett tangentbord, man kan inte låta bli att förundras. Vi har både mango, guava och olika sorters bananer i trädgården. Idag var Molly försvunnen när jag skulle hämta henne på skolan. Fröknar och rektor gick ut för att leta. Lilla gumman var i biblioteket för att leta efter en ny bok. Hon är så go' nu. Vill läsa själv och gärna böcker utan bilder för lite större barn. Hon vill hela tiden töja på gränserna för vad hon klarar av. Hon är ett litet geni, vår äldsta, om än med ett hett hett temperament.

Dopet är över!

Och vilken fantastiskt fin tillställning det blev! Nu har jag inte skrivit på hur länge som helst. Berit och Johnny är här i två veckor och förberedelserna för dopet har tagit tid, samt allt annat viktigt och oviktigt man sysslar med... Vi var ca 28 pers totalt i trädgården. Ett litet bord där en dopfunt i formen av en afrikansk träskål stod samt ett dopljus levererat från Sverige i en ugandisk ljusstake - stämningsfullt! Alla stod i en halvcirkel och sjöng med till ackompanjemang av våra svenska vänner inklusive lilla 7-åriga Gertrud på gitarr. Ingrid var fullständigt översnäll; jag visste inte att det fanns så lugna och harmoniska bebisar ;) Inte ett ljud, inte ens när hela pannan dränktes i iskallt vatten (vi hade glömt att det skulle nog vara lite ljummet....) Efteråt bjöds på apelsincheesecake och en magnifik surprise chokladtårta från Protea hotel. Man blir påmind om att man är i Uganda när tårtan hade texten Happy birthday Ingrid trots att jag instruerat om att det bara skulle stå Ingrid! Men det rådde de bot på, bagarna. Därutöver svenska kanelsnäckor, chokladsnittar och kanelbullar à la Medi. Succé! Fina doppresenter öppnades sen när många gäster fortfarande var kvar, Ingrid var sååå nöjd med dagen och en riktig liten dröm i sin marängsvissklänning. Vädret? Fråga inte ens, det var helt osannolikt skönt. Nu blir det inga fler barndop i familjen Hertel, snyft snyft.

Varannandagsväder

Usch och fy, inte nådigt med bara kring 20 C! Först regnar det hela natten, sen blir det snorkallt till frukost, sen kommer fukten och värmen och man byter om till kjol eller shorts igen någon timma och så är regnet och kylan tillbaka. Suck. Har idag tagit med min kära kusin och make på en liten sightseeing till Kampalas svar på Saks New York, eller kanske snarare NK Stockholm - Garden City mall. Växling av pengar, inköp av billig blended whisky samt kartor. I morron åker de ner den 10 timmar långa färden ner till Ulfs och mina vänner bergsgorillorna i Bwindi, familjen...vad hette de nu...Habanyaniya eller nåt sånt. Håller tummarna för att de inte behöver vandra i 8 timmar för att lokalisera gorillorna och för att det inte blir spöregn. Är lite avis. Det var nu exakt ett år sen vi var i Bwindi och längesen jag reste runt i landet. Så fort Ingrid fyllt 11 kg och kan proppas full med malariaprofylax kan vi ju åka ut igen, hela familjen, på safari och nationalparker och annat. Lake Mburo hägrar, samt Murchison Falls igen, samt tur till Serengeti, och så Mocambique och så var det ju Victoriafallen också...huja, hur ska man hinna med allt? Idag fick jag den officiella förfrågan om jag vill förlänga mitt kontrakt ytterligare ett år, dvs ett fjärde år till sommaren 2011. Svar: JA!

Gottcha birdies!

Fast det var ju faktiskt Ulf som tog bilderna idag och inte jag. Äntligen både en hornbill och en Ross Turaco och det händer inte varje dag att de sitter och smaskar i vårt guavaträd men nu verkar frukterna vara mumsigare än nånsin. Neej, vi är inga fanatiska fågelskådare men det går inte att låta bli att bli fascinerad när man ser hela regnbågens färger flyga runt i trädgårdsträden när man käkar frukost. Oftast med kameran en halvmil bort.

Babymammaträff

Nu märks det att man är föräldraledig! Nyss hemkommen från s k babyträff med fyra andra relativt nyblivna hemmamödrar med barn mellan 3,5 och 18 månader. Ingrid var yngst med sexton dagar. Är det detta som kallas att vara kafe latte-mamma? Vi kom från Sverige, Tyskland, Holland och USA och tillbringade mycket tid med att diskutera våra länders respektive förlossningsvård samt barnvaccinationsprogram. Så olika det är! Alla hade dock insett faran med att faktiskt föda i detta u-land så alla hade åkt "hem" för att få sina bebisar. Det är så underbart att ha en bebbe här; vädret, den lugna lunken.... men samtidigt viss skräck för sjukdomar och den undermåliga sjukvården. Inte minst då förlossnings- och neonatalvården som vi alla satt och ojade oss över - alla har sina egna berättelser att dela med sig av som man hört från andra. Sen att det var typ 55 C varmt i bilen när Ingrid skulle sättas i baksätet för att åka hem är en annan femma.. Träff igen om två veckor! Ska bli kul att se våra bebbar växa upp tillsammans här i Kampala.

Diesel och mjölk

I generatorernas förlovade land måste man ha gott om diesel. Men inte är det meningen att behållarna ska stå i trädgården. Så blir det dock när leveransen kommer på en lördagsförkväll och ingen är hemma, så nu står de där snällt och väntar på att hällas i generatorn. Idag hade vi slut på mjölken - det dricks massor i detta hus då 3/5 äter flingor och müsli med mjölk varje dag. Den bästa är Brookside's från Kenya. Idag har även Thelma tappat bort Mollys keps på skolan, den fina danska Emil-kepsen och jag var inte glad. Hon har tappat bort kepsar och solhattar fyra gånger på kort tid, den lilla disträa flickan. Nu har vi lugnt i huset. Snart blir det hektiskt för till helgen kommer Berit och Johnny och det ska storstädas och inhandlas mat. Inte heller har vi skickat iväg inbjudningarna till Ingrids dop...men vem skyndar i Uganda?

Söndagslunk

En helt igenom vanlig söndag i Kampala. Snart åker vi till Kabira för att simma i poolen eftersom tjejerna tjatat hål i huvudet på oss hela morgonen. Jaa, tänka sig att vi har påbörjat en blogg, vem hade kunnat tro nåt sånt? Nu är vi tillbaka igen från utflykten. Vilken urrutten service på den förbannade restaurangen, jag kokade över! 50 minuter att bli serverad...trist påminnelse om sovjetländerna, blä. Slöa servitriser som inte ger information om att rätten man beställt tar minst 45 minuter att laga. Lika bra att inte sura ihop helt. Tjejerna simmade som vattendjur och Ingrid låg och myste i sin vagn...nu skrattar hon i babygymmet. Nöjd bebisdag!