Tyst i huset och intrång

Ulf, Molly och Thelma har åkt till Sverige. Kvarlämnade är stackars jag och Ingrid en hel vecka. Det var så tyst i huset igår så jag blev helt nojig. Har glömt hur tyst det är när man bara är ensam med en liten bebis. Inget syskongnabb, ingen TV på hög volym, inga datorspel som spelas, inga lekar...ojoj, har glömt helt hur livet var innan januari 2003 då Molly gjorde entré. Nu får veckan gärna gå fort fort så att de kommer tillbaka på fredag snabbt!

Kl 6.00 i morse hade vi ett intrång på tomten! Jag vaknade av att jag hörde springande steg, grindar som öppnades, bilar som körde osv men somnade om igen (hade ju redan väckts av Ingsan ett flertal gånger....). I morse var båda nattvakterna kvar på tomten ihop med deras supervisor från KK Security som berättade att en ung flicka hade hoppat in på tomten, precis bakom barnpoolen på den plats där vi saknar taggtråd och papyrusstaket eftersom ambassaden inte vilja betala för att säkra hela tomten! Vi har tjatat men utan respons och nu hände det. Tydligen hade vakterna hört när hon landat på gräsmattan och sen hade hundarna fått upp spåret och skällt som attans och närapå försökt lyncha henne. Bra att hundarna funkar som riktiga vakthundar! Ambassaden har varit här nu samt en investigator från KK. Det visade sig att det var en 18-årig prostituerad påverkad av marijuana och alkohol som flytt från grannhuset ovanför. Mannen där hade köpt henne för en natt i tron att frun var på landet. Frun kom sen tillbaka på morronen och överraskade paret varpå flickan rymmer då frun springer efter henne och hotar med att döda henne. Flickan bor i ett av slumområdena i Kampala med sin mamma. Säkert HIV-smittad... Ibland tränger verkligen verkligheten på en. Så sorgligt med dessa hemska öden precis överallt runtom oss. Man kan inte skydda sig eller hålla sig undan. Hoppas hon får nån hjälp men det vet jag redan att hon inte får, bara ännu en prick i sin file i polisregistret.

Igår ännu en avskedsfest, denna gång för Helen min ambassadskollega. Jösses så många som åker hem detta år, rekord sen vi kom hit! 5 från ambassaden och sen massor av andra expats som vi känner. Trist men sånt är ju livet som expat - avsked efter avsked. Jag är sååå van redan efter Kuwait, Canada, Belgien och Moldavien, sånt är livet. Tänk när vi åker härifrån om ett år...

Sköna maj!

Maj har sedan länge kommit och tänka sig att även min födelsedag har passerat. En härlig söndag som firades på sängen och sen åkte vi till Serena för att äta födelsedagskakor. Inga goda tårtor i Kampala, inte. Jag har stark hemlängtan just nu! Saknar god mat, västerländska vanor och ordning och reda. Trött på alla potholes i vägarna, den sinnessjuka trafiken och alla som struntar i att visa hänsyn. Men det är ju normalt att längta hem efter 7 månader på samma plats. Nu åker Ulf och flickorna till Sverige en vecka på fredag och jag blir ensam gräsänka med bebisen. Förmodligen därför man längtar lite extra... men nu har jag börjat räkna ner till semestern: 52 dagar kvar!

Jobbet går med full rulle hela tiden, har haft besök från Sida vilket var superlyckat och så hade vi svenska EU-ministern höggravida Birgitta Ohlsson här som var med mig på Naguru Teenage Center bland annat. Nu slutar snart mitt ordförandeskap i hälsogivargruppen och det ska bli skönt! Har jobbat alldeles för mycket sedan december -08 även om jag hade en skön mammaledighet på 6 månader där emellan. Ingrid har beviljats eget säte på planet hem trots att hon inte ens fyllt 1 år då, känns skönt. En 8-timmars flygresa hem på natten med henne i knät fick mig att må illa, hade inte varit nån höjdare.... I mitten av juni åker vi till Kigali över helgen för att hälsa på Hillevi med familj, ska bli spännande. Alltid velat till Rwanda, ja i alla fall sen 1994 års folkmord. Sen åker måååånga hem i sommar. Såväl ambassadskollegor som utländska expats här: folk ska vidare till Brasilien, Australien, Nigeria, Kenya, Madagaskar, Danmark... känns lite vemodigt men samtidigt helt rätt att stanna ett år till. Vi ska försöka njuta så gott vi kan hela nästa år. Molly har förresten fått en ny "award" på skolan, denna gång för hennes fina läsning och matten tror jag. Hon hade även huvudrollen i klassens uppsättning av Slappy Hooper, en teaterpjäs. Underbart. Och i lördags var vi och såg Kampala Amateur Dramatic Societys uppsättning av Sound of Music. Superproffsigt och många av barnens lärare och även elever från skolan var med. "Goodbye, farewell, auf wiedersehen, adieu"....