En heltidsarbetande mullvad

Märks det att jag börjat jobba eller? Jag hinner inte längre skriva lika duktigt som jag gjorde när jag var mammaledig. Trist men sant. Det har varit så hektiskt sen jag började jobba så jag har fått dålig hy. Inge' bra alls. Molly är hostig, Thelma mår bra och Ingrid håller på att vänja sig vid vår nya tillfälliga nanny Antonia som är urtrevlig och bra. Nästan så man hoppas att hon kan stanna kvar längre. Vi får se. Många åker nu på påsklov, mamma och pappa är tillbaka från en vecka i Karibien på kryssning. Själv ska vi ingenstans... men om 14 dar kommer Katarina och Clara från Frankrike och då jäklar ska vi till Murchison! Jag har nämligen safariabstinens, har inte varit ute i landet sen november -08 då vi var hos våra kära vänner bergsgorillorna. Igår var jag i och för sig i dear old Jinja fast då med de tekniska arbetsgrupperna från hälsoministeriet som jobbar med nya hälsosektorstrategin.

Idag har jag i alla fall klippt mig och färgat fågelboet, det blev kanonfint. Frisörskan är rekommenderad från vänner och mammor jag träffat från barnens skola. Hon var sydafrikanska med sin härliga typiska dialekt och gravid i sjätte månaden. Dyrt men värt varenda shilling. Sen fastnade jag självklart i bilköer med stinkande lastbilar som pruttar ut svart diesel mitt framför ögonen på mig. Undrar ibland hur våra lungor egentligen ser ut efter snart 3 år i Kampala? Vill inte tänka på det...

Hektiskt värre

Ja, det känns hektiskt nu. Jag borde inte säga det när jag bor i ett land som i så många avseenden aldrig stressar. Människor släpar sig över gatan, inte många potholes på vägarna blir lagade och överlag händer inte så mycket. Fast å andra sidan har ugandier oftast väääldigt bråttom när det gäller att köra om på smala vägar utan sikt och att tränga sig före i alla befintliga köer. Jo, jag har börjat jobba igen och det med besked. Första veckan slängdes jag in i hälsoministeriets månatliga femtimmarspolicymöte där jag ju sitter som hälsosektorns givarordförande, följt av två dagars "retreat" på Protea hotel för hälsogivargruppen. Som ordförande förväntades jag både göra en presentation, inleda, sammanfatta och hålla i det hela på sätt och vis. Chockvecka. Och det har fortsatt.

Vår nanny Prossy sade upp sig efter att hon för två veckor sedan opererat bort livmodern. Så det blir inga fler bebisar för Prossy - hon som hade sett fram emot en liten sladdis innan trafikolyckan i december då hon miste sin lille i magen. Hon är nu djupt deprimerad och har sagt att hon inte längre kan jobba med barn. Helt förståeligt. Vi har lyckats övertala henne att ta ledigt i 3 månader med full betalning medan vi letar ersättare. Vi vill ju ha henne tillbaka sen! Hon gick med på detta. Nu hoppas vi hitta en bra ersättare i 3 månader...suck, inte kul. Vem vill lämna sin 7-månaders till vem som helst?

Molly var berättare när hennes klass hade uppträde i fredags. Helt fantastisk läste hon hur mycket svåra texter som helst, i mikrofon, inför hela skolan och föräldrar. Och hon bara log och njöt av att stå där på scen och leva sig in i rollen! Och Thelma fick diplom för "adding fine details to her artwork". Hon är en fena på att rita. Jag var en så stolt mamma! Och Ingrid har fått sin andra tand och börjat dricka välling. Stora framsteg på gång hos Hertlarna. Mamma och pappa är nu i Västindien och jag tror de njuter i stora drag av kryssningen!