Tyst i huset och intrång

Ulf, Molly och Thelma har åkt till Sverige. Kvarlämnade är stackars jag och Ingrid en hel vecka. Det var så tyst i huset igår så jag blev helt nojig. Har glömt hur tyst det är när man bara är ensam med en liten bebis. Inget syskongnabb, ingen TV på hög volym, inga datorspel som spelas, inga lekar...ojoj, har glömt helt hur livet var innan januari 2003 då Molly gjorde entré. Nu får veckan gärna gå fort fort så att de kommer tillbaka på fredag snabbt!

Kl 6.00 i morse hade vi ett intrång på tomten! Jag vaknade av att jag hörde springande steg, grindar som öppnades, bilar som körde osv men somnade om igen (hade ju redan väckts av Ingsan ett flertal gånger....). I morse var båda nattvakterna kvar på tomten ihop med deras supervisor från KK Security som berättade att en ung flicka hade hoppat in på tomten, precis bakom barnpoolen på den plats där vi saknar taggtråd och papyrusstaket eftersom ambassaden inte vilja betala för att säkra hela tomten! Vi har tjatat men utan respons och nu hände det. Tydligen hade vakterna hört när hon landat på gräsmattan och sen hade hundarna fått upp spåret och skällt som attans och närapå försökt lyncha henne. Bra att hundarna funkar som riktiga vakthundar! Ambassaden har varit här nu samt en investigator från KK. Det visade sig att det var en 18-årig prostituerad påverkad av marijuana och alkohol som flytt från grannhuset ovanför. Mannen där hade köpt henne för en natt i tron att frun var på landet. Frun kom sen tillbaka på morronen och överraskade paret varpå flickan rymmer då frun springer efter henne och hotar med att döda henne. Flickan bor i ett av slumområdena i Kampala med sin mamma. Säkert HIV-smittad... Ibland tränger verkligen verkligheten på en. Så sorgligt med dessa hemska öden precis överallt runtom oss. Man kan inte skydda sig eller hålla sig undan. Hoppas hon får nån hjälp men det vet jag redan att hon inte får, bara ännu en prick i sin file i polisregistret.

Igår ännu en avskedsfest, denna gång för Helen min ambassadskollega. Jösses så många som åker hem detta år, rekord sen vi kom hit! 5 från ambassaden och sen massor av andra expats som vi känner. Trist men sånt är ju livet som expat - avsked efter avsked. Jag är sååå van redan efter Kuwait, Canada, Belgien och Moldavien, sånt är livet. Tänk när vi åker härifrån om ett år...